Fuzz / Duke & VSOP


New Finnish guitar arrives

The reputation of the fine Finnish guitars by Ruokangas spreads in Europe after their exposure at Frankfurt Musikmesse. The man behind the guitars is Juha Ruokangas, who describes his two models: “The VSOP has strong roots in the Strat tradition and the Duke is closer to Les Paul. There are certain distinct differences between these and the rest of the guitars.” We’ll take a closer look to the mentioned models, but also give Juha Ruokangas some space to tell more about his philosophy.

Juha Ruokangas tells that as a guitar player he has always had an interest towards the guitar as a phenomenon itself. He started to repair and modify his own guitars. Little by little this became a hobby at the age of 12. Juha studied guitar making in 1992-1995 and started as a professional in 1995.

– I’ve had a clear vision of what I want since the very beginning of my career, and the VSOP and Duke represent well my ideas of what a good electric guitar is about.

How does a Scandinavian guitar builder differ from the American one?

– Nowadays there are no big differences. It’s more about all builders having their individual tastes. Years ago the American luthiers were idolized and they were thought to be something special just because they come from the US. That’s naturally not true, but unfortunately some players still think so. The world becomes smaller, thanks to the internet, and the interest towards us is growing both in USA and Europe. There is one difference though – many species of the traditional guitar woods are more expensive for Scandinavian builders than for the US or mid Europe builders.

fuzz_2001_1What do you like the most in your own guitars?

– My first love was Les Paul, so that has influenced a lot my first design, the Duke, which will always have a special place in my heart. Later on I’ve travelled the same way as many guitar players and moved more towards the strat type with singlecoil pickups. I don’t know why is that.. I like both of my series equally as much – and that’s the reason we build them.

Is there some other guitar builder or factory that you like very much?

– Hats off to Fender, Gibson and Rickenbacker that, among smaller companies, started the electric guitar revolution in the end of 40s’ and beginning of 50s’. All of us younger luthiers carry on in their footstops in many ways. The world would be a very different place without the inspiration of Leo Fender, George Fullerton, Les Paul, Ted McCarty, Seth Lover and many others. I am, however, convinced that by combining modern technology with traditional handicraft the old concepts can be lifted into new dimensions. The master builders of today have good chances to build the best instruments ever.

What is the most important thing about building guitars?

– We build guitars for professional musicians, and it’s very important to remember this – our work has a meaning – to offer the players the tone and playability that makes them give their best. That’s the most important thing. I know that a skilled player can get a good sound out of just about any guitar out there – but I also know, that a skilled guitarist who plays a very good guitar can lift his playing to something almost magical.

Do you have any favourite pickup brands?

– Chris Kinman, the Australian pickup wizard, is a wonderful person and he has got a fantastic concept of pickups. Chris has just the right attitude and enthusiasm clearly visible in all he does.

Why did you start out your own line of pickups?

– I see myself as this picky perfectionist, who keeps seeking for better and better alternatives. There are many fine pickup manufacturers around, but I wanted to take a step forward – to design something special for my special guitars. I’ve spent a lot of time getting the balance right between pickups. The neck pickup of the Dukebuckers differs from the usual neck humbuckers a lot. It is clearer sounding, offering big and warm tone – and as you overdrive it, it stays well together without getting mushy.

– I have also designed a P90 style pickup with the same visual appearance as the Dukebucker. It’s called SingleSonic and is at the time my favourite choice for Dukes. The punch of the SingleSonics is amazing and the tone is very open and airy. VSOP singlecoils  (VS) have been designed with vintage vibe in mind, but with a bit rounded off bridge pickup tone. The Dukebeckers or SingleSonics are of course available for the VSOPs as well. – Our pickups look different too, which is important. The visual impression of my guitars is a sort of a trademark for them – you can’t buy this kind of guitar from anyone else.

– All woodparts of the VSOP have gone through Thermo Treatment process (see the VSOP review text for more information), which makes the wood more resistant for climatic changes (especially useful for our northern, dry and cold winters). This is a researched fact and the neck and fretboard benefit from this a lot, Juha Ruokangas explains.

– The fret ends won’t come out as easily as in the “normal” imported instruments and the neck is more stable, which means you don’t have to adjust the truss rod as much or often. The tone seems more open than normally in new guitars. That is of course my subjective opinion, but I share it with many excellent guitarists. VSOP specs and measurements are close to a vintage strat so it should feel like home for strat players.

The bodies and necks of the Dukes are made of spanish cedar, which is commonly used by classical guitar makers for necks.

fuzz_2001_2– I have experimented with many different woods and found out that cedar has the same strong characteristic tone, weight, feel and looks as the genuine honduran mahogany that Gibson used in the 50s’, continues Juha. Gibson still calls the wood they use with that trade-name – even though the mahogany doesn’t come from Honduras anymore and it weighs three times as much as the original species. Big factories can’t use cedar, as you can’t buy it large quantities. Cedar is difficult to work with and it’s expensive. I keep on experimenting ThermoTreatment with cedar, but the problem is, that this wood has never been thermo treated by anyone else – and I want to know exactly what I sell to my customers. So we have to wait and see.

– Designs of both models differ enough from the mainstream to stand out with an original profile. I am especially happy with the headstocks, which I have always seen as the most difficult part to design in a tasteful way.

– VSOP model is close to a strat, but with tighter curves. The Duke body shape perhaps resembles PRS, but is actually much closer related with Les Paul. Scale length, neck angle, bridge, tone and playability are as in an old, fine Les Paul, although the Duke is better balanced as you play sitting down.

Do you wish to give some good advice to our readers?

– Keep your guitars in good condition. If you haven’t taken them to a professional guitar rapairer / technician in a couple of years, you should seriously consider doing so. A set-up can do miracles and it isn’t usually very expensive. And – read FUZZ (laughs), it’s a great mag!


Can a Stratocaster be much more than a Stratocaster? Leo Fender thought so as he carried on developing his six-stringed favourite concepts, first (less lucky) with Music Man and secondly (with better success) with G&L. Leo wasn’t left alone redesigning the concept, and one of the newcomers is Juha Ruokangas with his VSOP Special.

fuzz_2001_3A lot has been left unaltered, but many things have been improved as well. The trustworthy wood recipe of alder, maple and rosewood is used. Vintage trem, master volume, two tone controls and 6-in line tuners are also “as it is meant to be”. The good sides of being a skilled luthier with small-scale production start showing here. VSOP is made of wood that has gone through a so called “thermo treatment”. It is a process developed in Finland and researched by Technical University. Shortly – the wood is heated strongly (in an environment full of steam to prevent wood from burning), temperature, humidity and time being the variables controlling the patented process. The result is, that the cells of wood change, being identical with 100 years aged wood. The colour of the wood also changes more beautiful, and wood becomes more stable and sounds better.

The neck is satin finished and the fretboard comes with flatter type radius and big frets (Dunlop 6100). Excellent playability! Certainly one fears, that the vintage trem might cause serious tuning problems, but Ruokangas has filed the bone nut with expert precision – this combined with locking tuners ensures the trem work without problems.

Electronics are interesting as Juha has developed his own pickups. Two of his VS singlecoils and a Dukebucker are mounted to the test instrument from the Ruokangas selection. The neck and middle pickups are wired to one tone control as the bridge pickup is wired to another. An extraordinary (and simple) solution I can recommend by experience. The pickups are a very positive surprise. Ruokangas has succeeded in restraining the slightly ugly treble that so often is part of the tonal picture in strat pickups, converting it into smooth and fine highs that still cut through. This is a guitar that the tone controls of my amp loved to work with, providing a good amount of bass and brilliant trebles without the “icepick in the ear” syndrome.

The Dukebucker is a good completion for the VS pickups with its vintage style lower output, properly fat character. I, who work a lot with the guitar volume control, was enormously surprised how well this humbucker maintained its biting attack when lowering guitar volume. This fine characteristic is far too rarely heard in guitars. Also an issue worth mentioning is, that the VSOP has an unusually good sustain for this type of guitar. More bonus in the price are Schaller straplocks and a Hiscox hardshell case.

This guitar wasn’t the kind that spoke to me instantly, but instead the interest grew slowly but surely. The guitar is lightweighed but well balanced. The neck is medium sized, and I think it works for everyone except for those who want to play thin and slimmy “hardrock necks” or those in need of a baseball bat feel.

The flat profile of the fretboard and the remarkably well done fretjob make the guitar pleasantly easy to play. The VSOP Special sounds open and dynamic – also as volume and tone controls are used. That combined with the high quality of the pickups make VSOP an unusually versatile strat-type guitar.


fuzz_2001_4As Grover Jackson and Paul Reed Smith started their “Les Paul-meets-Strat-concept” in the 80s’, they widened the view of what was “acceptable” to do with a guitar. After them more and more builders have mixed shapes and functions from different guitars in order to create more versatile or improved instruments.

Duke DeLuxe is a guitar very close to Les paul, but – as you see – has taken part of the body shape from strat. There is a contour on backside to avoid the side cutting to players ribs. A big deviation from LP-concept is the choice of wood of body and neck. Juha Ruokangas tells, that the mahogany used today differs by its weight and density from the mahogany used by Gibson in the 50s’. Therefore the tone is also different. Those who have played a genuine 50s’ Les Paul and compare it with a modern one, can easily state that it is true. This is the reason Juha has chosen spanish cedar instead – his experimentations show that the weight and density of spanish cedar remind very much of the “old” mahogany. After I have felt, played and heard the Duke, I am willing to agree with Juha.

One noticeable difference between LP and Duke is that the Duke DeLuxe has a master volume and two tone controls. Perhaps self-evident for some, but personally I would see much more use of 2 volumes (one per pickup) and a master tone control. I have “grown” with Les Paul, and like to use the middle position and work with both volumes to change the sound. After a chat with Juha I found out that it is possible to order a Duke with two volumes plus master tone – or even two volumes and two tone controls – without extra cost.

The test guitar was equipped with Ruokangas’ own SingleSonics, which are wide singlecoil-pickups sounding similar with the old, fine P90s. As ordering, you can choose between Dukebuckers and SingleSonics. Changing afterwards from one to another is made easy, as both pickups are built in humbucker-size. Schaller straplocks and Hiscox hardshell case are included as with the VSOP.

Duke DeLuxe is a nice guitar to play. The neck has a very good medium profile of a modern electric guitar – even though I would personally prefer a bit more wood in my left hand (even this can be customized without extra cost). The playing balance is extraordinary both sitting down and standing up. As standing up I realized clearly the light weight for this type guitar. Spanish cedar has – however – unbelievable sustain that was definitely better than the PRS or Les Paul I compared it with.

The P90s (to which the SingleSonics can be compared to) are commonly said to sound as very fat stratpickups or thin humbuckers. In the SingleSonic case this is correct. That slightly dry and mid-focused character defining a good P90 is recognizeable here too. The middle register sings through with good definition. It never goes too dark or round as a humbucker tends to do in many cases. I rolled a clean sound out of my amp in order to go through the “ordeal by fire” for this guitar. And the chord melody played! With singlecoil-pickups the usual problem is, that the melody lacks power as the chord plays too loud and spreaded. Humbuckers solve this problem – but then the bass becomes often mushy and un-clean. With a good P90 everything can be in balance. Duke DeLuxe with the SingleSonics solves this one gracefully. The guitar works admirably as playing everything from blues to rock with a bit alternative in between.

by Mats Nermark

FUZZ Magazine, July 2001



Ryktet om de fina finska handbyggda gitarrerna Ruokangas Guitars har börjat gå ute i Europa efter det att de exponerats på den senaste Frankfurtmässan. Mannen bakom heter Juha Ruokangas som i korthet beskriver sina två modeller så här: ”V.S.0.P har starka rötter i Stratocastertraditionen och Duke serien är mycket närmare Les Paul. Det finns dock några viktiga skillnader som gör mina instrument annorlunda än övriga gitarrer på marknaden.” Vi ska ta en närmare titt på ovan nämnda modeller men ocksa låta Juha Ruokangas själv få komma till tals och förklara sina ideer och filosofi.

Juha Ruokangas berättar att han som gitarrist och alltid varit intresserad av gitarren som företeelse. Han började med att reparera och modifiera sina egna gitarrer. Så småningom började han att reparera och bygga gitarrer som hobby och höll på med detta i 12 år. 1992-95 gick Juha en gitarrbyggarutbildning och började bygga på heltid 1995.

– Jag har sedan första början haft en klar vision över vad jag vill åstadkomma och V.S.0.P och Duke representerar mina ideer om hur en riktigt bra elgitarr kan vara.

Vad är skillnaden för dig som nordisk gitarrbyggare jämfört med de amerikanska?

– Det är faktiskt inte så stor skillnad nuförtiden.  Det beror mer på byggaren eftersom vi alla är olika individer. För en del år sedan idoliserades de amerikanska byggarna och fick hög status och ansågs vara speciella bara för att de kom från just USA. Detta är givetvis felaktigt, men tyvärr finns det de som fortfarande har denna åsikt. Världen blir allt mindre tack vare bland annat Internet och jag har många intressenter från både Amerika såväl som från resten av Europa. En skillnad som dock fortfarande gäller är att traditionella gitarrbyggarträslag är dyrare i Norden än i USA och till och med Mellaneuropa.   

Vilken av dina gitarrer är du mest nöjd med?

– Min första kärlek var Les Paul så min första seriösa egna design, Duke, kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.  Sedan har jag gått samma väg som så många andra gitarrister och mer och mer gått över till Stratocastertypen och singlecoils allteftersom jag blivit mer erfaren. Varför det är så vet jag inte. jag gillar bägge mina serier väldigt mycket och det är därför jag bygger dem.

Är det någon annan byggare ellerfabrik som du tycker är speciellt bra?

– Hatten av för Fender, Gibson och Rickenbacker som bland andra startade den elektriska gitarrtraditionen i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Alla vi yngre instrumentmakare bygger vidare på varianter av de koncept som de tog fram redan då. Om sanningen skall fram så hade världen sett väldigt annorIunda ut utan inspirationen från Leo Fender, George Fullerton, Les Paul, Ted MeCarty, Seth Lover och en del andra. Jag är dock övertygad om att kombinationen av moderna maskiner kombinerade med noggrann handarbetstradition kan lyfta de gamla koncepten mot nya dimensioner. Dagens mästarbyggare har goda chanser att bygga de bästa instrument som någonsin gjorts.

Vad är viktigast att tänka på när man bygger gitarrer?

– Vi bygger gitarrer åt professionella musiker och det är väldigt viktigt att tänka på att vi gör det av en viss anledning. Att ge dem tonen och spelbarheten som får dem att ge sitt bästa. Detta är det viktigaste. Jag vet att en duktig gitarrist kan få ett bra ljud från nästa vilken gitarr som helst, men jag vet också att en duktig gitarrist som spelar på en speciellt bra gitarr som är gjord speciellt får honom/henne kan åstadkomma något nästan magiskt.

Har du några favoritmikrofoner?

– Chris Kinman, det australiska mikrofongeniet, är en underbar människa och han har ett fantastiskt mikrofonkoncept. Han har dessutom den rätta attityden och entusiasmen i allt han gör.

Varför började du tillverka dina egna mikrofonier?

– Jag ser mig själv som lite av en perfektionist så jag letar hela tiden efter ett bättre sätt eller bättre alternativ. Det finns många bra mikrofontillverkare men jag ville ändå ta ytterligare ett steg framåt. Detta genom att designa mikrofoner speciellt för mina två serier. Jag har ägnat mycket tid för att få balansen mellan mikrofonerna helt rätt. När det gäller Dukebuckers har jag dessutom ändrat halsmikrofonen en hel del. Den är avsevärt klarare än halsmiken på en Les Paul och Dukebuckern ger dig en stor och varm ton som dessutom håller ihop mycket bättre när förstärkaren börjar ruffa till det.

– Jag har också omdesignat en typ av P90 och satt i samma slags ram som Dukebuckern. Den heter SingleSonic och dessa är faktiskt mina favoriter för Dukegitarren. De har otrolig punch och ljudet är väldigt levande. VSOP singlecoils (V.S.) är designade med vintagevärderingar med lite mer tryck i basen på halsmiken.  Man kan givetvis få en Dukebucker eller en SingleSonic i stallposition om man så vill.         
– Mikrofonerna är designade att se speciella ut, vilket är viktigt. Den visuella aspekten på mina gitarrer är ju lite av mitt varumärke. Du kan inte få något liknande från nagon annan.

– Primärt för VSOP modellen är att allt trä har genomgått ”Thermotimber” ¯behandling (se förklaring i text om V.S.O.P. gitarren) vilket gör trät mer resistent mot klimatändringar (extra fördelaktigt i våra norra, torra och kalla regioner). Detta är ett empiriskt grundat faktum och visar sig speciellt i halsen och greppbrädan, menar Juha Ruokangas.

– Bandändarna sticker inte ut lika lätt som på ”normala” importerade instrument och halsen är mycket stabilare vilket leder till att man inte behöver justera dragstången lika mycket eller lika ofta. Tonen verkar också mer öppen är normalt i nya gitarrer. Detta är i och för sig en subjektiv uppfattning men jag delar den med ett stort antal duktiga gitarrister. VSOP ¯specifikationen och måtten är väldigt lika en vintagestrata så den känns omedelbart familjär för stratagitarristen.   

Kropparna och halsarna till Duke är av spansk ceder vilket är mer förekommande hos byggare av klassiska nylonsträngad gitarrer.

– Jag har experimenterat med många olika träsorter och fann att ceder hade samma starkt karakteristiska ton, vikt, känsla och utseende som den genuina mahognyn från Honduras som Gibson använde på 50-talet, fortsätter Juha. Gibson kallar fortfarande trät vid samma namn även om den inte längre är från Honduras och väger tre gånger så mycket som den genuina varan. Stora fabriker har svårt att arbeta med ceder då det är svårt att få tag på större mängder och dessutom är den både mer svårjobbad och dyrare. Jag håller på och experimenterar med “Thermo timber” får Dukeserien men ceder har aldrig genomgått behandlingen och jag vill definitivt veta vad jag säljer till mina kunder.

– Designmässigt tycker jag att gitarrerna skiljer sig tillräckligt för att skapa en egen och igenkännbar profil på marknaden. Jag är nöjd med formen på huvudet vilket jag alltid ansett vara det svåraste att designa på en gitarr.

VSOP-serien liknar stratan men med något tightare kroppsformer. På Duke kanske kroppsformen påminner en del om PRS men det är mycket mer besläktat med Les Paul. Mensur, halsvinkeln, stallkonstruktionen, tonen och spelbarheten är precis som på ett gammalt fint exemplar av en vintage Les Paul. Duke är dock mer balanserad när man spelar sittande.

Har du avslutningsvis något gott råd att ge våra gitarräganda läsare?
– Se till att ta hand om dina gitarrer och håll dem i gott skick. Om du inte haft dina gitarrer hos en professionell gitarrreparatör/tekniker de senaste två åren bör du allvarligt överväga detta. En justering kan åstadkomma underverk och det är vanligtvis inte speciellt dyrt.
– Läs FUZZ (skratt), det är en bra tidning.

Kan en Stratocaster bli så mycket mer än en Stratocaster? Det tyckte i alla fall Leo Fender som fortsatte utvecklingen av sina två sexsträngade favoritkoncept först med mindre lycka i dåtidens Music Man och sedermera med stor framgång med G&L. Han har inte varit ensam om att utveckla detta koncept och en av de senare tillskotten i raden är Juha Ruokangas med sin V.S.O.P. Special.

En hel del är sig likt men mycket är också förbättrat. De beprövade träslagen al, lönn och rosewood i kropp respektive hals och greppbräda finns kvar. Vintagesvaj, en volym, två ton och alla stämskruvar på samma sida huvudet är också precis “som det ska va”. Fast redan här kryper fördelarna in med en duktig gitarrbyggare med småskalig produktion. V.S.O.P. är gjord av trä som genomgått en så kallad “ThermoTreatment”. Det är en process som ett tekniskt universitet i Finland har utvecklat. I korthet kan den beskrivas som att trät utsätts för stark värme (och fukt så att det inte skall brinna). Resultatet blir att trät ändras på cellnivå så om man tittar i mikroskop så har trät fått samma cellstruktur som 100 år gammalt trä. Förutom att trät också blir vackrare blir det stabilare och får en bättre ton.

Halsen är mattlackad med en greppbräda av flatare typ utrustad rned tjocka band (Dunlop 6100). Eminent spelbar! Förvisso skulle man kunna befara att vintagesvajet skulle ställa till seriösa problem med stämningen men Ruokangas har valt en expertmässigt filad av ben samt låsbara stämskruvar med resultatet att det går att svaja på bra utan att problem.

Elektroniken är intressant då Juha utvecklat sina egna mikrofoner. På testexemplaret sitter två V.S. singlecoil och en Dukebucker från egna sortimentet. Halsmiken är virad till en tonkontroll medan mitt- stallmik fick samsas om en. Ypperlig (och enkel) lösning som jag rekommendera av erfarenhet. Mikrofonerna var en verkligt positiv överraskning.  Här handlar det om råvräk utan om finess och detalj.  Ruokangas har lyckats med att tämja den lite fula diskant som så ofta finns med i ljudbilden på olika stratamikar och slipat till en mjuk och fin diskant som på intet sätt är menlös.  Detta är en gitarr som förstärkarens tonkontroller gillade att jobba med. Det gick att tillföra ett bra mått bas och diskanten gick att dra på utan att man fick rakblad i örat.

Dukebuckern är ett bra komplement till V.S.-mikarna med sin vintageaktiga lägre output samt lagom feta karaktär. Jag som jobbar mycket med gitarrens volymkontroll blev mäkta överraskad av hur mycket humbuckern behöll bettet i attacken vid lägre gitarrvolym. Alltför sällan upplever man denna finna egenskap. Ytterligare en sak som bör nämnas är att V.S.O.P har en sustain som är ovanligt lång för en gitarr av denna typ. Ytterligare “bonus” i priset är Shaller Straplocks och en Hiscox hard case.

Detta var inte en gitarr som talade direkt talade till mig, utan växte istället sakta men säkert. Gitarrens vikt är låg men är välbalanserad. Halsprofilen är “mittemellan” vilket gör att jag tror den passar alla utom de som lärde sig att spela på riktigt tunna “hårdrockshalsar” eller de som vill ha ett basebollträ.

Greppbrädans flatare profil och synnerligen välmonterade och putsade band gör den behagligt lättspelad. V.S.O.P Special låter väldigt bra och svarar med fin dynamik pä både anslag samt justering av volym- och tonkontroller. Detta plus mikarnas höga kvalitet gör V.S.O.P till en ovanligt allsidig gitarr av stratatyp.

Då Grover Jackson och Paul Reed Smith på 80-talet började med sina “Les Paul-möter-Stratocaster-koncept” öppnade de dörrarna för vad som ansågs ”acceptabelt” att göra med en gitarr. Sedan dess har fler och fler blandat former och funktioner från olika gitarrer för att få fram mer allsidiga eller mer förfinade instrument.

Duke DeLuxe är en gitarr som är väldigt lik en Les Paul men, som ni ser, har tagit en del kroppsformer från stratan. Den är dessutom utskuren på baksidan för att inte skära in i revbenen.  Ett stort undantag från LP-konceptet är valet av trä i kropp och hals. Juha Ruokangas har konstaterat att den mahogny som finns tillgänglig idag skiljer sig i vikt och densitet från den mahogny som användes av Gibson på 50-talet. Därför skiljer den sig också väldigt i klang. Den som provat en 50tals Les Paul med en tillverkad de senaste åren kan snabbt konstatera att detta är sant. Därför har Juha valt spansk ceder istället eftersom hans efterforskningar visar att vikt och densitet på spansk ceder idag påminner mycket mer om mahogny från förr. Efter att ha känt, spelat och hört Duke DeLuxe är jag benägen att hålla med.

En liten märklig detalj jämfört med en Les Paul är att Duke DeLuxe har en volymratt och två för ton.  Kanske en självklarhet för somliga att ha det så men personligen anser jag mig ha mycket större nytta av en volymkontroll per mikrofon och en gemensam tonkontroll. Jag som är “uppväxt” med Les Paul brukar ofta använda mittläget och jobba med bägge volymrattarna för att variera ljudet. Efter att ha pratat med Juha visade det sig att man kan beställa två volym och en ton eller till och med två ton och två volym utan extra kostnad.

Mikarna på testexemplaret är Ruokangas egna SingleSonic vilka är tillverkade som breda singlecoils för att låta som gamla fina P90-mikrofoner. Man kan också få två Dukebuckers istället för SingleSonic.  Detta kan med lätthet justeras i efterhand eftersom dessa SingleSonic smart nog är monterade i humbuckermått. Precis som med V.S.O.P. ingår Shaller Straplocks och en Hiscox hard case i priset.

Duke DeLuxe är en skön gitarr att spela på. Halsen är ett mycket bra medelsnitt för moderna elgitarrer även om jag personligen uppskattar lite mer trä i vänsterhanden (vilket även detta går att specificera utan extra kostnad). Gitarren är ypperligt balanserad både när man spelar sittande och stående. Stående uppskattade jag väldigt snabbt den för gitarrtypen låga vikten. Spansk ceder verkar dessutom ge en underbar sustain som faktiskt var bättre än på både den PRS och Les Paul jag använde som jämförelseobjekt.

Populärt brukar P90 (vilka SingleSonic säger sig likna) sägas låta som rejält feta stratamikar eller magrare humbuckers. I fallet SingleSonic är detta nog korrekt.  Den lite “torra och pappiga” klangen som utmärker en bra P90 finns här. En mellanregistertjockare klang med god definition. Den blir aldrig lika “övermullig” som en humbucker kan tendera att bli i många lägen. Jag rattade in ett rent ljud på stärkaren för att gå igenom eldtestet för en gitarr. Chordmelodyspel! Med singlecoil saknar oftast melodin kraft samt att ackordklangen blir lite väl spretig. Med humbuckers slipper man de problemen men då blir basen ofta grötig och får överbalans. Med en bra P90 kan man få balans på allt. Duke DeLuxe med sina SingleSonic klarar detta galant. Gitarren fungerar utmärkt till allt från blues till rock med lite alternativ däremellan.

av Mats Nermark

FUZZ Magazine, July 2001